Välbesökt årsmöte

Vill ha utbyggd kapacitet för stadens vinterbadare

Årsmötet enades om att skicka ett öppet brev till Malmö kommun, med krav på utökad kapacitet för vinterbadarna i Malmö nu när besökssifrorna på Ribersborgs kallbadhus når nya rekordsiffror och anläggningen helt enkelt inte räcker till för att möta anstormingen. Mötet enades också om en skrivelse till Hekajo med önskemål om att aufgussen i ångbastun återupptas på kvällstid. 

Styrelsen fick en delvis ny sammansättning där Annika Råbrant ersätter avgående Jimmy Wallin som suppleant. Övriga styrelseledamöter fortsätter det framgångsrika arbetet ett år till. Det har varit ett intensivt verksamhetsår med många evenemang i Bastugillets regi. Medlemstillväxten är god och det stundar många roliga aktiviteter framöver. 

Vid årsmötet tillkännagavs vem som vunnit omröstningen om titeln "Årets badare." Priset kommer att utdelas under vårfesten eftersom mottagaren av priset inte var närvarande och mötet enades om att försöka hemlighålla namnet på pristagaren till dess. Vinnaren får utöver äran också glädjen att förvalta vandringspriset "Isbjörnarna" under ett år som en prydnad i sin bokhylla. Glasskulpturen Isbjörnarna är designad av glaskonstnären Mats Jonassson på Målerås Glasbruk i Småland och utgör en gåva från bröderna Kylborn till Malmö Bastugille. Vandringspriset har utdelats sedan år 2000. Läs mer om vilka inteckningar det finns i vandringspriset under fliken:  Aktiviteter - Årets Badare ovan.

En utlottning förrättades också, där de som löst medlemskap före årsskiftet fick chansen att vinna fina priser. Eftersom några av vinnarna inte var närvarande på årsmötet, kommer  pristagarna underrättas personligen och de får hämta sina priser på vårfesten eller vid senare tillfälle. 

Efter årsmötesförhandlingarna serverades en liten festmåltid med "Toast Skagen de lux" med skagenröra och räkor, lax, ägg, dill och citron samt ett glas vin eller öl, kaffe och kaka.

 

Inspirerande föreläsning av Anna Kling

Under kaffet gav Anna Kling (fd Hansson) oss en inspirerande föreläsning om sina upplevelser som barnmorska i krigets Afghanistan för Läkare utan gränser. Anna är känd för de flesta av oss som en trogen gäst på Ribersborgs kallbadhus. Ivrig vinterbadare och med ett förflutet som styrelseledamot och ordförande i Malmö Bastugille.Till vardags jobbar hon som barnmorska på Universitetssjukhuset i Malmö. Men nu är hon nyss hemkommen från sitt uppdrag i Afghanistan och hade mycket att berätta om sina upplevelser där. Det är stora kontraster till den verklighet Anna lever i till vardags här i Malmö. I Afghanistan hade hon ansvar för tre BB-avdelningar med uppemot 75 nyförlösta mammor och deras bebisar plus deras anhöriga. Alla patienter har med sig en kvinnlig anhörig inne på sjukhuset som tar hand om en del av de praktiska bestyren utöver det medicinska omhändertagandet för den nyförlösta kvinnan och barnet. Alla nyfödda barn lindas hårt på samma sätt som man gjorde här i forna tider. Precis som här i Sverige skickas de nyförlösta mammorna och barnen hem ganska snart efter förlossningen, men i krigets Afghanistan är detta inte alltid möjligt. Där kan man inte vistas ute efter mörkrets inbrott på grund av utegångsförbudet. Sjukhuset som läkare utan gränser driver i Afghanistan har ett upptagningsområde med mer än två miljoner invånare. Sjukhuset är omgärdat at ett högst staket med vakter vid ingångarna och det är förbjudet att ta in vapen på sjukhusområdet, vilket inte är helt självklart i en krigszon. Det förekom ofta skottlosning och bomber som kreverade utanför sjukhusområdet och personalen kunde ta sin tillflykt till ett s.k. Safe House, ett skyddsrum med nödproviant och vatten samt  radiokommunikation med omvärlden om läget skulle bli riktigt kritiskt. Anna berättade att vid ett tillfälle förekom en intensiv skottlosning precis utanför sjukhusområdet och då var det svårt att avgöra om skottlosningen var inne på området också. 

-Då var jag faktiskt riktigt rädd, sa Anna. Vid ett annat tillfälle kreverade en bomb i en moské bara något kvarter bort och det var också lite skrämmande, men annars var det inte så farligt, säger Anna med ett leende.  

 

 Så fort barnen kommit till världen lindas de hårt, på samma sätt som man gjorde härhemma förr i tiden. Skälet ska vara det samma, nämligen en uttalad rädsla för den s.k. "Engelska sjukan". Inom hela sjukhusområdet råder det strängt fotoförbud, men Anna fick ett specialtillstånd att dokumentera den här lilla bebisen.